Min man ringde mig på jobbet, vilket han inte brukar om det inte är något med barnen. Men han ringde och berättade att vår kompis är gravid. Det lät nästan som om det var han som var gravid. Jätteglad för deras skull men kan inte sluta höra min mans glädje. Min man säger att han inte vill ha fler barn, och härom veckorna när jag nästan trodde att jag var gravid, så vart jag lite rädd för vad han skulle säga om jag skulle bli gravid. Idag pratade han om kompisarna och att hennes man kanske inte var supernöjd med ännu ett barn till pga det praktiska med att byta bil osv. Men att han och kompisen tänkte på samma sätt om ett till barn, att man blir bra ändå. Åhh...Min livmodern värker av känslor. Jag vet att jag aldrig kommer blir gravid igen. Jag vill inte genomgå behandlingar igen, jag är snart 40 och med pcos. Hatar min kropp.