November närmar sig och alla känslor blir starkare. November är din månad fast det var i mars du var beräknad, för snart 10 år sedan. Ja, för 7 november 2020 har det gått 10 år sedan jag fick uppleva den värsta dagen i mitt liv. Jag hatar den så starkt, jag hatar min kropp, jag hatar att vi fick mna dig på sjukhuset och åka hem utan dig. Jag har aldrig känt mig så tom någonsin och det finns inga ord som beskriver den känslan, att lämna sitt nyfödda barn och aldrig mer se det. Vi fick ingenting med oss. Vi åkte in till sjukhuset i chock och lämnade tomhänt i chock.
7 november är en dag jag hatar men med splittrade känslor känner glädje och stolthet. Jag födde dig, min kropp gjorde det. Vi fick en underbart vacker flicka, jag blev mamma. I vecka 21+2 föddes du i. Tänk om min det ändå gått några veckor till, livet hade kunnat sett annorlunda ut. 10år! Vi hade kunnat haft en 10åring i huset snart! Men så blev det inte.
Jag önskar så att vi fått någonting med oss, ett hand- och fotavtryck, ett foto att minnas. Jag är så rädd för att glömma, glömma hur du såg ut. Ibland känns det så svårt att det bara är jag och min man som vet. Alla andra ser bara graviditen som aldrig blev. Men vi vet att vi fick en dotter.
November
Mamma En kommentarNovember närmar sig och alla känslor blir starkare. November är din månad fast det var i mars du var beräknad, för snart 10 år sedan. Ja, för 7 november 2020 har det gått 10 år sedan jag fick uppleva den värsta dagen i mitt liv. Jag hatar den så starkt, jag hatar min kropp, jag hatar att vi fick mna dig på sjukhuset och åka hem utan dig. Jag har aldrig känt mig så tom någonsin och det finns inga ord som beskriver den känslan, att lämna sitt nyfödda barn och aldrig mer se det. Vi fick ingenting med oss. Vi åkte in till sjukhuset i chock och lämnade tomhänt i chock.
7 november är en dag jag hatar men med splittrade känslor känner glädje och stolthet. Jag födde dig, min kropp gjorde det. Vi fick en underbart vacker flicka, jag blev mamma. I vecka 21+2 föddes du i. Tänk om min det ändå gått några veckor till, livet hade kunnat sett annorlunda ut. 10år! Vi hade kunnat haft en 10åring i huset snart! Men så blev det inte.
Jag önskar så att vi fått någonting med oss, ett hand- och fotavtryck, ett foto att minnas. Jag är så rädd för att glömma, glömma hur du såg ut. Ibland känns det så svårt att det bara är jag och min man som vet. Alla andra ser bara graviditen som aldrig blev. Men vi vet att vi fick en dotter.