Gud vad jag älskar mitt lilla barn! Jag är så otroligt lycklig, det går glädjerus genom kroppen på mig =) Det är så svårt att beskriva alla känslor virvlar runt, man ser på sitt lilla barn varje dag och varje gång jag ser på lillskrutt så kan jag inte låte bli och le och säga "om du bara viste hur myket jag älskar dig" och skrutt bara ler och gurglar oförstående. Och som mamma blir jag så stolt över minsta lilla framsteg som han gör, jag är så stolt! Samtidigt som jag är överlycklig över framstegen så är jag medveten om att min bebis håller på att växa upp, vilket hugger lite i hjärtat men jag är ju såklart gladare för framstegen.

Även om jag för det mesta går runt i mn glädjebubbla så dalar det, ibland blir sorgen efter Isa så otroligt stark att jag får stänga in mig och låta tårarna komma. Jag är ledsen och sörjer min tjej. Jag undrar så hur hon hade sett ut, hur hon hade betett sig, hur hon hade låtit osv.

Har kommit igång med lite jogging nu och det är hur skönt som helst och jag känner mig konstigt nog väldigt stark i spåret, fast nu springer jag ju inte så långt heller men jag tänkte att jag skulle satsa på att springa kort till en början till det känns riktigt bra! Känner att det är väldigt bra för själen att springa.

Nä nu ska jag krypa ner hos mina grabbar <3

Underbar och älskad

Andra graviditeten Kommentera
Gud vad jag älskar mitt lilla barn! Jag är så otroligt lycklig, det går glädjerus genom kroppen på mig =) Det är så svårt att beskriva alla känslor virvlar runt, man ser på sitt lilla barn varje dag och varje gång jag ser på lillskrutt så kan jag inte låte bli och le och säga "om du bara viste hur myket jag älskar dig" och skrutt bara ler och gurglar oförstående. Och som mamma blir jag så stolt över minsta lilla framsteg som han gör, jag är så stolt! Samtidigt som jag är överlycklig över framstegen så är jag medveten om att min bebis håller på att växa upp, vilket hugger lite i hjärtat men jag är ju såklart gladare för framstegen.

Även om jag för det mesta går runt i mn glädjebubbla så dalar det, ibland blir sorgen efter Isa så otroligt stark att jag får stänga in mig och låta tårarna komma. Jag är ledsen och sörjer min tjej. Jag undrar så hur hon hade sett ut, hur hon hade betett sig, hur hon hade låtit osv.

Har kommit igång med lite jogging nu och det är hur skönt som helst och jag känner mig konstigt nog väldigt stark i spåret, fast nu springer jag ju inte så långt heller men jag tänkte att jag skulle satsa på att springa kort till en början till det känns riktigt bra! Känner att det är väldigt bra för själen att springa.

Nä nu ska jag krypa ner hos mina grabbar <3