milagros

Tiden och dagarna går in  varandra, tappat perspektivet helt.

 

Runt klockan 13-14 rullades jag in på BB från den nyrenoverade förlossningsavdelningen in det gamla BB, blev verkligen stora kontraster. In på ett rum som hade varit ett kontor tidigare, inget var ordningfixat sedan dess förutom att möblerna var ute och två sängar och en gammal fottölj som stod i rummet. Det fanns skötbord och handfat men ingen dusch och toalett. Inget tv och ingen radio, inget alls på väggarna mer än gamla spikhål. Och min bebis låg inne på neo och jag kunde inte röra på tårna ens, så frustrerande. Det kom in personal och hälsade på oss och av någon anledning hade de fått för sig att vi ville vila innan vi fick åka in till neo, jag ville ju givetvis in direkt. Det tog någon timma innan vi kom in. Jag rullades in med sängen och där låg min bebis på värmebädd och cpap, sond och slangar hit och dit. Fy, jag kände mig så dålig och utom kontroll. Fick upp min lille på bröstet, en skön men udda känsla. Efter ett var det middag och jag rullades in på mitt rum igen. Massor av personal rände ut och in både från bb och från neo. Jag hade fortfarande knappt känsel i benen, även om det fortfarande blev bättre och bättre. Vi åkte tillbaka in till neo och satt med våran prins. Nu kommer jag inte ihåg men jag tror att de var då han kommit ut sin cpap och det verkade fungera bra. Men han var konstigt svullen på benen och fötterna. Sedan tillbaka i vårat trista rum. Jag försökte handmjölka ur några droppar av min råmjölk och lyckades få ur några ml. Personalen på Neo berömde mig för att jag lyckats få ut så pass mycket mjölk. Jag tyckte själv att det var mini lite. Lillebror fick ligga kvar på neo över natten. Skönt att få sova, var så himla trött. Känslan var jättekonstigt. Jag var där och min bebis var där och det kändes knappt som man hade fått ett barn, jag fick flashbacks från tiden jag låg inne med storebror. Och det kom in ny personal och presenterade sig både från BB och från Neo. I brist på annat så somnade vi på kvällen