Usch! Känner mig så nedstämd på livet. Vill inte leva men heller inte dö. Känner bara att livet suger. Ibland känns det som jag lever så långt ifrån det liv jag vill leva och jag vet inte hur jag ska ändra på det? Jag kan ju liksom inte backa tillbaka 25 år. Men ibland så önskar jag det. Med facit i hand hade jag gjort andra väl. Nu känns det so  jag målat in mig i ett hörn och tvingas leva där. Barnen är enda  lilla ljuspunkter i mitt liv ljust nu men även dem tär något fruktansvärt. Lillebror är galet aktiv och suger ur all energi. Storebror är inte skriv med man får tjata galet mycket för att han ska göra något annat än att titta på iPaden. Ibland vill jag bara skilja mig så jag ska kunna få en vecka fri. Jag har inte längre några vänner. De försvann när jag slutade skolan, skaffade barn och hunden dog. Bor på en liten ort där alla redan känner alla. Jag är inte den där öppna spontana tjejen som orätt med allt och alla, även om jag försöker. Det blir mest snack om vädret och om barnen och det slutar med att jag har allas barn här hemma. Men står utan vänner själv. Jag längtar tills den dag jag dör och får börja ett annat liv. Men jag vill inte dö ifrån mina barn. Bajsliv!

Mitt liv?

Mamma En kommentar
Usch! Känner mig så nedstämd på livet. Vill inte leva men heller inte dö. Känner bara att livet suger. Ibland känns det som jag lever så långt ifrån det liv jag vill leva och jag vet inte hur jag ska ändra på det? Jag kan ju liksom inte backa tillbaka 25 år. Men ibland så önskar jag det. Med facit i hand hade jag gjort andra väl. Nu känns det so  jag målat in mig i ett hörn och tvingas leva där. Barnen är enda  lilla ljuspunkter i mitt liv ljust nu men även dem tär något fruktansvärt. Lillebror är galet aktiv och suger ur all energi. Storebror är inte skriv med man får tjata galet mycket för att han ska göra något annat än att titta på iPaden. Ibland vill jag bara skilja mig så jag ska kunna få en vecka fri. Jag har inte längre några vänner. De försvann när jag slutade skolan, skaffade barn och hunden dog. Bor på en liten ort där alla redan känner alla. Jag är inte den där öppna spontana tjejen som orätt med allt och alla, även om jag försöker. Det blir mest snack om vädret och om barnen och det slutar med att jag har allas barn här hemma. Men står utan vänner själv. Jag längtar tills den dag jag dör och får börja ett annat liv. Men jag vill inte dö ifrån mina barn. Bajsliv!