Idag är jag rädd. Rädd för vad som ska beslutas på tisdag. Jag vill verkligen inte genom gå en abort..MEN.. jag har även lusläst min blogg och inser hur mycket jag glömt eller förträngt. Jag tror i mitt sinne att jag kommer kunna leva normalt. Men kommer det verkligen att gå. Jag vet av erfarenhet att tiden efter ett liv i stillhet går fort. Funderar på vad jobbet skall tycka och känna. Men de får väl kicka mig då. Jag vet att dem inte skulle göra det men jag är nyanställd och jobbat hårt för att få mitt jobb. Jag har så mycket inplanerat och projekt som jag leder, som ännu inte kommit igång pga att jag är så pass ny. Jobbet ska inte få styra våra tankar. Men det är så mycket annat också, tid och aktiviteter med våra stora, men en liten kommer ju bara åka med i farten eller? Var ju rätt glad att när vår minsting stämplade ut från förskolan, så skönt att slippa. Ska vi börja om med detta? Våra barn hat tafikvett och kan simma. Hur blir det med semestrar nu med liten igen. Men vi kommer vara föräldraledig och gå mer tid med barnen i 2-3 år framöver. Lite mindre ekonomi men vi har haft det värre. Jag är rädd för vilket beslut som kommer fattas på tisdag.