Ett foster som mätte 3 cm i längd, 1,1 cm i kroppsbred, ett pickande hjärta. Vi träffade en bra läkare, ny för mig utländsk. Han var ärlig med att säga att han inte hade kunskap om mitt cerclage och hur en abort är möjlig. Han var tvungen att forska i det med läkarteamet. Det kändes bra att han erkände det. Men jag jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Än vet vi inte om en abort är möjlig eller om vi vill genom gå den. Vi båda känner nog detsamma...ska vi börja om med allt? 20 år till med passande och skjutsade. Men tänk om det bli fantastisk med en lillebror eller lillasyster. Ännu en jobbig sak var att efter mitt läkarbesök så berättad min kollega att hon var gravid, i vecka 14. Jag är typ anställd för att kunna ersätta henne då hon är i familjestarten med en 2 åring hemma. Och så kommer jag gamla tanten och vinkar...kul då ska vi ha samtidigt, det sa jag såklart inte. Men allt bli så galet jobbigt. Skjut mig!