En euforisk känsla har börjat infinna sig. Jag är gravid! Känns som den värsta ångesten har släppt. Tack vare min mans drastiska ändring. Nej han säger inte rakt ut och han är fortfarande öppen åt båda håll. Men han pratar ändå om en framtid med tre och han har svårt att inte berätta för andra.
Jag tror att det kommer bli en bebis här i sommar. Men om jag inte är så långt i graviditeten som jag tror kan det bli så att vi avbryter. Jag har sagt att har bebis armar och ben så tänker jag inte genomgå en abort.