Jag är snart 40, under de senaste 20 åren med aktivt sexliv så har jag bara blivit gravid 1 gång. 1 gång på alla dessa år och det barnet förlorade jag, mitt mirakelbarn. Jag har ätit p-piller i perioder för att jag absolut inte velat bli gravid där och då och att minska min hårväxt. Någonstans så har jag hoppats på att jag ska bli gravid igen. Fått hopp om det när jag läst att det inte är ovanligt att ägglossning bli tätare/ kommer igång sent med pcos. Men hos mig verkar det stannat upp helt. Jag är glad och nöjd med de två barn jag har och jag vill aldrig mer gå igenom alla försök att bli gravid med tabletter, tester osv. Den perioden är bland de värsta i mitt liv. Tabletter att framkalla mens, tabletter att framkalla ägglossning, ultraljud, misslyckade äggblåsor, negativa graviditetstest, börja om igen. Och att inte glömma all sex på schema. Nej, aldrig! Men en liten önskan om att få känslan, kan jag vara gravid? Ska man testa och få se två streck på stickan. Det hade jag velat få uppleva igen. Men jag blir inte yngre, känner mig gammal. Det är alla covid test som väckt upp dessa känslor i mig. Hela min familj har testat positivt men inte jag, det är så blankt som det kan bli. Inte för att jag vill vara sjuk eller få covid. Men att få negativa test gör ont i mitt hjärta och påminner om hur misslyckad jag är... jag känner mig sviken av min kropp.
Ändå är jag så tacksam för de barn som vi har fått. Mina pergotime- och cerclagebarn ❤ undrar hur livet varit om min flicka fått leva.