Idag är det måndag, jag vaknade tidigt som vanligt. Bytte blöja och kläder, hälsade på personalen som gick på sitt skift, ammade, sondade, pumpade, gick över till Neo med mjölken. Gick sedan och åt frukost och sen tillbaka till mitt rum för att vänta på mannen, jag hade ställt in mig helt på att stanna tills Lillebror skulle uppnå minst 37+0 så det kändes lite bättre idag. Fast jäkligt trist att ligga i det där rummet utan tv och fläckiga väggar av bortskavd färg, gamla skruvhål och inga tavlor. Tur att mobilen finns alltstå. Mannen kom vid 9.30. Hälsade på sonen och sondmatade Lillebror medan jag pumade igen. Sen hörde vi våran Läkare prata utanför med en läkarstudent, hörde hur han rabblade cervixinsufficiens, vaginalt cerclage och cerclage inopererat via laparoskopi som gjorde i göteborg osv. Han pratade fort och fickmed det mesta på kort tid. Han kom in med en hel armé med personal och satte sig på sängen brevid och frågade hur vi mådde. Jag sa att vi mådde bra men att sonen var fortfarande trött, övrig personal berättade läget. Jag sa att jag hade ont men att det var överkomligt, att jag började glömma av värktabletterna så det är väl ett gott tecken, fast att det bränner rätt bra i snittet. Men det gör det när nervtrådarna försöker hitta tillbaka till varandra bekräftade han. Han gick igenom vad som hände under kejsarsnittet och det var inget konstigt. Han sa att vi kan bli gravida igen med cerclaget, det sittre på plats men att vi inte ska bli gravida igen inom 18 månader. Och om jag hade några frågor? och om det skulle dyka upp något jag undrar över så var det bara att ringa. Sen önskade han oss lycka till och gick. Hopp, jag och mannen fnissade lite åt honom. Vi har verkligen lärt oss att tycka om honom, trots misstaget han gjorde under min andra graviditet. Nu skulle jag inte vilja ha någon annan läkare.
Rätt som det var knackade det på dörren och neo-personalen kom in och frågade om någon hade pratar med oss om Neo-vård i hemmet. Jag kollade frågande på henne och min man. Ja, om det är något ni är intresserade av fortsatte hon. Ni behöver absolut inte ta ställning nu och absolut inte om ni inte känner er redo att åka hem. JAg och mannen förstod igenting. Vi har pratat med överläkaren och han har godkänt att du får åka hem och barnläkaren har godkänt Lillebror. Både jag och mannen blev eld och lågor och sa att vi helst ville hem. Bollen var i rullning och snart skulle vi hem. Men miss blev från BB, de hade inte hängt med i svängarna och blev aningen chockade, ena tanten försökte nästan hålla kvar oss. Hon lyckades hålla kvar oss till klockan 14 sen var vi påväg hemåt. Helt otroligt! Vi var på väg hem. Med pumpmaskin, sond, flaskor och sprutor och med BEBISEN!