Lillebror är 3 dagar gammal och han är fortfarande trött. Jag känner att allt står still. Jag själv tycker att han tar bra grepp när han ska amma men han orkar bara några tar sen somnar han. Pumpningen är väl det enda som verkar fungera idag. All personal springer ut och in i mitt rum. Alla frågar maniskt hur det går? hur mycket han ammar? hur mycket han får i sig. De står och hänger över mig, tar på mina bröst, petar och pillar på sonen. De väger och väger utan resultat, ökar på sonden. Jag vet inte, jag börjar känna mig maktlös och orkeslös, jag känner hur tårarna brinner bakom ögonen. Jag ammar och pumpar och personal kommer in från både bb och neo, kollar, känner och klämmer. Jag känner att lillebror egentligen gör små framsteg men slås snabbt ner av peronalen. Jag och Lillebror skulle egentiligen ligga inne på neo men det var så fullt så därför fick jag ligga kvar på BB. Det var därför det blev så fel med all personal. Jag förstod inte från vilken avdelning de kom ifrån och BB-personalen ville inte ta på sig neo-personalens uppgifter, men jag hade bara larm till BB-personalen. Så varje gång jag hade en fråga eller om jag pumpat så sa BB-personalen att det var Neos avdelning. Jag fick be dem kalla på neo-personalen och mottviligt så gjorde dem det. Det var väldigt rörigt och tillslut så brast jag i gråt, tårarna bara sprutade jag orkade inte mer. En personal från Neo var just inne hos mig och jag sa att det är så jäkla rörigt att jag orkar snart inte. Jag vet inte vem jag ska prata med för BB-tycker inte att det är deras uppgift att ex. hämta min urpumpade mjölk mitt i natten. Jag låg ju längst bort i korridoren så det var inte närmsta biten till neo, jag var ju snittad och hade fortfarande mycket ont men ändå, det var inte BB's uppgift. Jag frågade om stora sonen fick komma och hälsa på men eftersom vi låg på BB så fick han inte det men det gulliga barnsköterskan från Neo ordnade så det gick ändå. Nu beslutade jag och min man att han skulle åka hem lite tidigare till sonen istället och ta besöket en annan dag. Det är så svårt att beskriva hur allt var. Men om en barnmorska eller barnmorska gav mig hopp och posetivt besked, ex att "Oj, vilken fin mjök du har, vad mycket du pumpar" Så kom nästa in och suckade. Om någon sa "Men nu har fint tag" så kom nästa in och greppa tag i bröstet och runt Lillebrors haka för att få han att amma "Oj, vad trött han är"Det var så hela tiden... På kvällen så kändes allt bara för jävligt och jag ställde in mig på att få vara kvar länge. Ledsen och besviken så väntande ännu en natt med dålig sömn amning, sondning, pumpning, ringa på personal som kunde hömta mjölken försöka sova för att sedan börja om.