Mannen kommer in vid halv 7 på morgnen, storebror är lämnad hos barnvakt. Lillebror försöker ammas, sondas, jag försöker få ut lite mjölk i pumpmaskinen som jag fick inkörd igår. Det är inte många droppar jag får ut men får jättemycket beröm av neo-personalen. Lillebror är trött och vill inte amma, han suger bara några sug och sen somnar han, personal från alla håll frågar hur han suger? suger han rätt? hur mycket får han i sig? Han vägs utan resultat? sondmatningen ska ökas. Jag börjar känna mig stressad över all personal och jag har svårt att veta om de kommer från BB eller NEO. Känner bara gå ut ur mitt rum, låt mig vara men ändå så vill jag ha all hjälp jag kan få. Dagen flyter ihop, jag ska amma, sonda, pumpa och göra det på bestämda tiden, sondmaten ska komma in på rummet och den utpumpade ska ut till neo. Bara amma, sonda och pumpa tar ju ca 2 timmar. Sen har man köketsmåltider som man ska hinna till eftersom man bara har 15 minuter på sig att påbörja maten innan den plockas bort. Personal kommer in och kollar oss både från BB och Neo, klämmer på min mage, kollar hur mycket man blöder, kollar om jag har kissat och bajsat, kollar hur Lillebror äter, kissar och bajsar, tar en vikt. Sjukgymnasten kommer in, talar om hur jag ska röra mig osv. Det går i ett men ändå händer inget. Mannen åker hem till sonen på kvällen som har hemlängtan. Jag har ångest över att sonen saknar oss. När jag pratade i telefonen med sonen så sa han "Jag saknar dig mamma, jag älskar dig". Mitt hjärta går sönder.