KommenteraTrots irritation som jag inte vet vart den kommer ifrån, kanske är det slutspurten av graviditeten som gör mig så himla otålig och rastlös som uttrycker sig i irritation. Minsta lilla grej kan jag bli irriterad på. Men trots det så mår jag ändå rätt så bra, tror jag. Jag har ju aldrig fått vara normalt gravid och vet inget annat. Men tittar man på hur andra gravida har det så är man ju väldigt invalid. Men det finns ju även normalt gravida som lider av graviditetsåkommor som halsbränna, hemska foglossningar, kramper i vaderna, huvudvärk, mm. Jag har egentligen haft några mer symtom än värk i kroppen och foglossning, men jag vet inte om jag hade haft ont av det om jag hade kunnat hålla igång mer, gå vardagliga promenader och göra mina fysträningar. Jag har haft ont av mitt sneda bäckenen sen tidigare som ställt till det med rygg och nackvärk. Så sett så känner jag ju att jag faktiskt mått bra. Det är rädsan för vad som kan hända som varit det allra jobbigaste "TÄNK OM?". Nu känner jag mig ändå trygg i graviditeten, jag är inte rädd att bebisen ska fara illa om den föds nu men jag vill liksom inte falla på målsnöret nu om det kan undvikas. Jag vill slippa ligga inlagd med bebisen i onödan. Eftersom jag ska snittas och vet att jag kommer ha sjukt ont så underlättar det om bebisen få må bra och vi kan få vara tillsammans. Lite av min rädsla att bebisen ska hamna i ett annat rum och jag har svårt att ta mig dit när jag vill. Så jag känner at det är lika bra att ta det lugnt några veckor till, fast just nu så tror jag inte att det gör varken till eller ifrån. Ska bli spännande på nästa veckas läkarkontroll. Sista kontrollen innan snittet och då är det 5 veckor sedan senaste kontrollen! Ska bli väldigt intressant att se hur läget ligger till!