Förlossningstankar

Kommentera
Jag är gravid i vecka 34 och förlossningen närmar sig, när jag tänker på förlossning så visualiserar jag mig själv till att föda vaginalt. Jag känner hur jag går in i mig själv och känner en naturlig kraft, där kroppen jobbar åt mig. Denna syn har jag haft sen jag var riktigt liten, ganska sjukt att jag sen jag i, kanske, 10 års åldern sett mig själv att föda. Men det är något som jag alltid fascinerats över, graviditeten och förlossning. Vi har alltid haft många djur omkring oss och jag har sett kattungar, hundvalpar, föl, kalvar, marsvin, kaniner, födas, fågelungar kläckas mm. och det är världens häftigaste att se när naturen sköter sitt. Men nu kan jag ju inte föda på det naturliga sättet utan måste föda genom kejsarsnitt. Jag har jättesvårt att se mig själv föda på det sättet, inte så konstigt för jag har ju aldrig varit med om det tidigare, eller jag har sett en hund förlösas med K-snitt och det tyckte jag ju var intressant men det där naturliga kom ju inte fram. Och det är väl det som skrämmer mig mest. Jag har sett vad som händer med djuren, hur de förlöser sina ungar, hur de tar hand om sina nyförlösta, buffar och putsar, biter av navelsträngen, hur måna de är att de ska komma igång och dia. Jag är rädd att jag inte ska få känna det där, att helt plötsligt så finns det en bebis som jag ska ta hand om, kommer kroppen och sinnena att förstå? eller kommer jag känna mig lika vilsen som den där hunden som helt plötsligt hade 3 valpar att ta hand om, som inte förstod, hon såg så frågande ut "ska dem vara här?" Och eftersom jag redan nu har svårt att relatera till bebisen i magen, känner att det är mycket svårare den här gången än med sonen. Jag liksom bara väntar på att det ska vara över, magen ska försvinna och jag kan börja röra mig normalt igen. Men så är det ju inte riktigt. Vi ska få barn, men det vill inte riktigt gå in i huvudet. Jag ska efter i helgen börja plocka fram lite mer av bebissakerna så kanske jag kan visualisera fram en bebis som ska använda de där grejerna. Just nu tänker jag mest och det enda jag gjort är att ha plockat fram och tvättat upp kläderna för nyfödda.