Jag känner att jag är beviken på mitt abdominella cerclage, känner mig lite lurad. Jag hade hört så gott om abdominella cerclaget och jag fått höra att jag kunde leva som vanligt, fast sjukskriven för att inte undvika onödiga påfrestningar. Nu har jag varit jätte rädd och vilat mer än vad läkarna rekomenderat. De har i stortsett sagt, sjukskrivning i förebyggande och liggvila 2 timmar förmiddag och 2 timmar eftermiddag. Jag har vilat mer än så! Jag har sovit fram till 9-10 och gått upp för att äte frukost, sedan har jag lagt mig i soffan, fram till 12 då jag lagat mat, lagt mig efter maten, vilat fram till 14. Hämtat sonen på förskolan, gjort mellis, och så har vi lagt oss i soffan och kollat på någon film. Vissa dagar när sonen varit för aktiv så har jag strukit lite tvätt, lagat mat, åkt till apoteket eller leksaksaffären. Det är lättare att koppla av när man gör något än att försöka vila när sonen är uppe i varv och offtast så hittar han något att leka med när jag gör tråkiga saker. Men jag har alltid varit noga med att ligga ner efter varje liten aktivitet. De mest ansträngande har varit de gånger (var 3:e vecka) som jag haft tid på special Mvc då man duschat, rakat benen, åkt bil, och gått från parkeringen på sjukhuset och ända in på mottagningen och vägen tillbaka hem. Nu har det sett bra ut på varje besök, förutom nu det sista. Och jag får väl vara glad över att jag tagit det lugnt eftersom jag nu har fått funneling, hade jag varit mer aktiv så kanske det hade kommit tidigare. OCh jag får vara glad att det sett bra ut ända fram till nu. Men jag hade faktiskt lite större förhoppningar på mitt cerclage den här gången, även om jag aldrig skulle lita på det. Jag kan inte låta bli att undra om det hade gått med ett vanligt cerclage eller shirodkar, då hade jag inte behövt att snittas så tidigt. Tycker att det är så himla tråkigt. Ändå så tycker jag när jag läser om andra som fött i vecka 36+ att det är bra att kommit dit och att det är inte så väldigt mycket förtidigt och jag kan tänka "Herregud, ditt barn är inte för tidigt född när det är fött i veka 37+0" som en säger. Nej, jag är inte redo att förlösas än, funderar hela tiden på att ringa om en kontroll och be dem skjuta upp snittet, men läkaren sa att vi har något väl för det är han som bestämmer att det är det bästa för mig. Jag önskar bara att jag hade fått några dagar att känna mig gravid på, känna mig fri. Så som jag fick när jag väntade sonen, veckan från klipp till då det startade.