milagros

Jag åkte ju in till gynnmottagningen förra torsdagen för att kolla så det stod rätt till och det hela slutade med att jag blev inlagd på BB-avdelningen med sammandragningar och påverkad livmodertapp...allt bara raserade, och Isa's missfall spelades upp i min gärna gång på gång på gång.

Fick träffa en bm på torsdagen och jag berättade om min oro efter mitt förra missfall och att jag ville kolla för säkerhetskull, så inte sammandragningarna hade påverkad livmodertappen. Låg där i gynnstolen och de kollade pyret som levde rövare och hjärtat tickade på fint. Kollade moderkakan som också såg fin ut. Kollade sedan livmodertappen och mätte och printade ut bilder. Bm konstaterade att livmoderhalsen mätte 28 mm, så det hade sjunkt från 31 sen sist men då påpekade jag att första gången vi mätte så var den 33mm. Hon försäkrade mig om att det allt såg bra ut men att hon skulle höra med doktorn för säkerhetsskull och jag kände mig ganska lugn. Så kom Bm tillbaka och visade mig bilderna igen och sa att livmodertappen var påverkad och att jag skulle få stanna över natten, "för att få stopp sammandragningarna eller om det blir ett missfall." Då brast det! Ena stunden var allt bra och ena stunden skulle jag bli inlagd för ev kommande missfall.

Fick en bricanyl spruta och två andra tabletter som jag inte vet vad det var för något, samt bricalnyltabblet till kvällen och crinone (en vaginalgel av progesteron). Hela sjukhusvistelsen var så rörig. Dels för att det började med att min sambo fick köra hela staden runt för att leta efter ett apotek som hade crinonegelen, den hade inte sjukhuset själva så den fick man hämta ut på recept och billig var den inte. När vi väl fått tag på den så kollade doktorerna frågande på detta och frågade var jag hade fått det ifrån? och sa att det var något nytt och att det inte var skadligt iallafall, kändes ju tryggt? Det var inte det lättaste att försöka sova på en bb-avdelning när man är orolig för ett missfall igen och hör nyfödda bäbisar skrika ute i korredoren, jag bara grät och grät och grät. Träffade dagen efter en doktor på antemottagningen, kollade grundligt och det kändes bra efter det besöket och hon sa att livmodertappen är någotpåverkad med antydde att det inte var någon större fara, hon gav ett lugnande intryck men hon skulle diskutera med de andra doktorerna. Fortsättningen på dagen blev hyffsad ändå. Sen kom en annan läkare och han gjorde mig upprörd och ledsen igen då han sa med nedlåtande ton "sätta cerklage är ju helt uteslutet eftersom du har sammandragningar" det hade de andra läkarna redan sagt men han sa det på ett sånt sätt som gjorde mig jätte ledsen, det lät som om all hopp var ute igen. De beslutade att jag skulle ligga kvar över helgen och göra en koll på måndag hos antemottagningen.

Och väl där så gjordes det ett Rul och allt såg bra ut sedan kollades livmodertappen och doktorn mätte livmodertappen tll 33 mm igen men att den var påverkad men inte öppen. Jag fick intrycket att det läget var stabilt men att han skulle prata med en annan doktor med. Jag fick ligga kvar en natt till och fick det ytterligare konstaterat att de inte sätter cerklage när man har sammandragningar för det är som att stänga inne problemet, jag förstår inte riktigt? och jag vet inte vad jag ska tro?

Det var i alla fall super skönt att komma hem men fick inga bricanyltabbletter men skulle fortsätta med croninegelen, progesteronet kan hjälpa kroppen att var gravid fick jag förklarat av en doktor. Och skulle ligga ner så mycket som möjligt så jag förflyttar mig endast från sängen till toan till soffan osv. Jag har sammandragningar men hur farligt det är det vet jag inte? jag kanske har 4-6 sammandragningar per dag, men de är inte kraftiga utan bara att magen blir hård, kanske mindre som jag inte märker inte vet jag? tycker dem kommer när jag ligger på rygg eller är kissnödig, så jag kanske har dem fast jag inte märker när jag ligger på sidan?

I morgon har vi gått 19+0 veckor och går in i vecka 20, men det känns som jag är tillbaka i v. 5 igen, bara en lång jobbig väntan.