Nej, det är inte alltid så lätt som det kan kan låta... "När ni börjar fundera på en ny graviditet så är det bara att ni tar kontakt med oss här på gynnmotagningen, så skickar vi en remiss till Göteborg." Den 4 oktober tog vi kontakt, vilket inte var helt enkelt eftersom man känner sig som en misslyckad idiot som ens funderar på att bli gravida igen, idag ringde jag gynn för att kolla vart ärendet låg då jag inte hört något och den 4 januari har det gått tre månader sen första kontakten. Mycket riktigt så var det som jag trodde, ingen har skickat någon remiss till Göteborg... Man blir så trött, nej vi är inget prio ett fall och vi har inte brottom men man vill ju ändå att det ska gå framåt. När jag väl fattat ett beslut vill jag gärna att det ska ske nu!!

Bajs bajs bajs... Jag velar, ena stunden kan jag längta efter en ny graviditet och en liten bebis, vill att sonen ska få ett syskon att umgås med, speciellt nu när han har kommit igång och leka :) Men så kommer ångesten, tänk om jag bli säng liggandes, på sjukhus, vara borta från sonen, inte lyfta honom osv, tänk om bebis dör i magen, förlossningen startar..,inte får ett friskt barn? och i bakhuvudet rullar tanken -man ska inte avla på individer som behövt hjälp med betäckning, problem under dräktighet, förlösning, eller inte kan ge di till sina avkommor. Allt för att få fram friska individer, vad är det jag för vidare till mina barn? Så ofta som jag predikat för djurägare att man måste vara så noga med aveln, tänka på fysiken och mentaliteten, vad är det man avlar på? Och så gör jag undantag med mig själv? Och det här är ett stort svart hål av dåligt samvete!

Inte alltid så lätt..

Mamma En kommentar
Nej, det är inte alltid så lätt som det kan kan låta... "När ni börjar fundera på en ny graviditet så är det bara att ni tar kontakt med oss här på gynnmotagningen, så skickar vi en remiss till Göteborg." Den 4 oktober tog vi kontakt, vilket inte var helt enkelt eftersom man känner sig som en misslyckad idiot som ens funderar på att bli gravida igen, idag ringde jag gynn för att kolla vart ärendet låg då jag inte hört något och den 4 januari har det gått tre månader sen första kontakten. Mycket riktigt så var det som jag trodde, ingen har skickat någon remiss till Göteborg... Man blir så trött, nej vi är inget prio ett fall och vi har inte brottom men man vill ju ändå att det ska gå framåt. När jag väl fattat ett beslut vill jag gärna att det ska ske nu!!

Bajs bajs bajs... Jag velar, ena stunden kan jag längta efter en ny graviditet och en liten bebis, vill att sonen ska få ett syskon att umgås med, speciellt nu när han har kommit igång och leka :) Men så kommer ångesten, tänk om jag bli säng liggandes, på sjukhus, vara borta från sonen, inte lyfta honom osv, tänk om bebis dör i magen, förlossningen startar..,inte får ett friskt barn? och i bakhuvudet rullar tanken -man ska inte avla på individer som behövt hjälp med betäckning, problem under dräktighet, förlösning, eller inte kan ge di till sina avkommor. Allt för att få fram friska individer, vad är det jag för vidare till mina barn? Så ofta som jag predikat för djurägare att man måste vara så noga med aveln, tänka på fysiken och mentaliteten, vad är det man avlar på? Och så gör jag undantag med mig själv? Och det här är ett stort svart hål av dåligt samvete!